Författare: Stenlund, Inga
Text: 1
Jag tror det finns en mening, en mening med mitt liv,
en mening som är större, än logiska motiv,
och även när jag tvivlar, när hoppet ej når fram,
i djupaste förtvivlan, det finns en öppen famn.
När ångest är min snara, jag kommer ingen vart,
fast månen lyser klarast när mörkast är min natt.
När livet blivit vinter, när allt känns mörkt och kallt,
och fast jag inte ser det, finns skönhet överallt:
De vackraste kristaller, som smälter mot min hud,
från himmelen de faller, en hälsning från min Gud.
Jag tror det finns en mening, en mening med mitt liv,
en mening som är större, än logiska motiv
och även när jag tvivlar, när hoppet ej når fram,
i djupaste förtvivlan, det finns en öppen famn.
När ensamheten plågar, och självförakt förtär,
men närhet jag ej vågar, för den frågar vem jag är.
När allting har gått sönder, när allt känns tomt och kallt,
så fast jag inte ser det, finns skönhet överallt:
De vackraste kristaller, på trädets nakna kvist.
I tomheten jag faller, och hittar hem till sist.
© Stenlund, Inga 2010
Författarkommentar
När livet blivit vinter.
En tonsättning finns. (Inga Stenlund)
Nästa >>
Copyright
Får ej publiceras utan författarens skriftliga tillåtelse