Författare: Röjder, Catarina
Text: 1
Påskdagens morgon
Påskdagens morgon, Maria går och gråter
Oemotståndligt hon dras mot hans grav.
Förtvivlad hon upplever åter och åter
den ångest de senaste dagarna gav.
Tår följer tår.
Hjärtat ett sår.
Hon tänker fast knappast hon tänka förmår:
Han gav mig hälsa och människovärde,
han som gav mening och mål för mitt liv.
Han gav mig allt fast han inget begärde,
förlusten skär genom min själ som en kniv.
Hjärtat är is.
Sinnet fyllt av dis.
Alltför högt tycks mig nu kärlekens pris.
Stenen bortvältrad och kroppen försvunnen
i stället två änglar i strålande ljus.
Hon hör och förstår ej att segern är vunnen
Hon står där bedövad i aska och grus.
Hon häver opp
röst utan hopp:
Vart har man burit min Mästares kropp?
Förblindad av sorg går hon ut i det fria.
Där ser hon en främling - fast Jesus det är.
Först när han kärleksfullt säger: Maria!
kan hon ta in det: min Herre är här!
Sorgen har flytt.
Allt är förbytt.
I hennes hjärta en påskmorgon grytt.
Livet som springer ur påskundrets kärna
bär på ett uppdrag åt den som vill tro:
Gå och berätta, gå villigt och gärna!
Djupt i ditt hjärta ska Kristus nu bo.
Sorgen har flytt.
Allt är förbytt.
I våra hjärtan en påskmorgon grytt.
© Röjder, Catarina 2007
Författarkommentar
Skriven till melodin sv.ps. 269 Sorgen och glädjen
Nästa >>
Copyright
Får ej publiceras utan författarens skriftliga tillåtelse