Författare: Edlund, Lena
Text: 1
JAG HÖR DIG
Gud, jag hör Dig, och jag hörde första gången.
Fast det var flera år sen, minns jag hugget i mitt bröst.
Som att komma hem, men sen fly igen.
Som att bli hel, men sen slitas itu.
Gud, jag ber Dig, som jag bad Dig första gången Du kallade på mig;
gör det lätt att lämna allt för, för Dig.
Om jag sträcker ut min hand, får jag vila i Din famn?
Kommer allt bli bra till slut, eller har jag missat min chans?
Gud, jag hör Dig, och jag hörde första gången Du kallade på mig.
Fast det var flera år sen, minns jag hugget i mitt bröst.
Som att komma hem, men sen fly igen.
Som att bli hel, men sen slitas itu.
Hur ska jag svara, vad kan jag svara,
när hela kroppen, hela själen, skriker efter Dig?
Åh, Gud, jag hör Dig, jag hör, jag hör, jag hör, jag hör.
Min vän, Du som är mitt liv, jag hör, jag hör, jag hör, jag hör
Ditt kall, Ditt kall, men jag är vilse, jag är tveksam, jag är svag,
men jag vill tro på Dig.
Jag vill tro på Dig,
jag vill tro på Dig och Ditt kall.
© Edlund, Lena 2012
Författarkommentar
Nästa >>
Copyright
Får ej publiceras utan författarens skriftliga tillåtelse